Det är nu en dryg vecka kvar till avfärd. "Sjösättning" av resan in i det okända, men med ett mål.
Det typiska för segling är att man "strävar" mot ett mål, och kommer dit så småningom, men det kan vara kryss, slör eller andra omständigheter. En generalplan misslyckas nästan alltid, en generalplan kan misslyckas genom att vi inte lever upp till detaljerna.
Men det som är intressant är att in i det sista krävs ett oändligt tålamod, delar passar inte ihop och senast igår visade det sig att varvet vänt uppochned på en detalj i förstaget så vi kunde inte rulla in det nya seglet. Nu skall riggen hängas i en kran och detaljen vändas. In i det sista händer nya saker, bakterier i dieseln har bildat stora kolonier, tankarna måste tömmas. Så är det när man skall sjösätta ett helt nytt projekt i en verksamhet, in i det sista går det fel och många är beredda att ge upp. Man tar det som "tecken".
Men det finns inga tecken, det är när man stökar runt som saker händer, lika mycket bra som dåligt, men hjärnan hänger upp sig på det dåliga...

Att starta en resa in i det okända innebär massor av förberedelser, vare sig det är ett företag eller en båt så måste det finnas medel och motivation. I vårt fall så har vi sålt nästan allt vi ägde och har flyttat ut till fritidshuset för att klara utmaningen att segla iväg.
De flyttkartonger vi bestämt oss för att behålla (ca 10 st) ställdes i ett bra förråd. Resten av förrådet blev lagringsplatsen för all teknik och reservdelar som vi införskaffat inför resan, det tog ca 7 månader att organisera och köpa in.
En december eftermiddag fick ett el element totalspel och satte fyr på huset. Allt brann upp som var av värde. Många röster påtalade att det var ett omen, några få att det var säkert något bra med detta…
Plötsligt stod vi på ruta ett förutom båten som stod på varv, men utan dyrbar utrustning…
Efter en stor kraftansträngning är vi nu tillbaka på banan med en månad kvar till avsegling.
Samtidigt har min fru envisats med att vi skall återuppbygga förrådet på den tid vi kan avvara (!?)

Vad lär vi oss av detta?
Det finns massor av hinder och anledningar att inte ge sig av på en okänd resa, vare sig det är en verksamhet eller privat. Det finns också oöverstigliga hinder som kan stoppa oss helt. MEN om man lägger ner innan de sista halmstråna är plockade KAN det vara någon annan anledning till att man inte kastar loss. Många ursäkter kan var godtagbara men det finns säkert många som handlar om rädsla...
Många verksamhetsledare "ska bara", och det finns ständigt nya bränder att släcka....