Gary Hammel har liknat företagets ålderskurva med en människas utveckling.
När du söker kreativitet så är det sällan så att den som är ung är mer kreativ än den äldre, men företagens ålder och deras förmåga att förnya sig avtar ofta med åldern.


Låt oss börja med det nyfödda företaget, starkt växande, allt är möjligt.
Liksom den lilla bebisen grabbar entreprenörerna tag i allt som rör sig. En fantastisk tid där alla regler är till för att brytas, här finns inget att förlora, det är därför nya företag kan vara ett hot mot etablissemanget. Konstigt nog är det ändå få företag som verkligen försöker sätta ett nytt regelverk.
Här litar man på sin egen förmåga och man "kan själv".

Så ett företag som lämnar det nyfödda stadiet blir en tonåring. Den som sett en tonåring gå genom en dörr vet vilka problem hjärnan brottas med (Hoppsan! Stolpe in!). Tonåringens hjärna hinner inte med att styra de växande armarna och benen. Samma sak i det förvuxna unga företaget, ledningen hinner inte riktigt med, det ger medarbetarna stor frihet; allt som inte uttryckligen är förbjudet. är således tillåtet...
Problem ses som möjligheter...
Folk är anställda för sin insats - trots sin personlighet...
Här nås personlig framgång genom att ta risker.
Förväntan överträffar resultatet. Mycket av detta skall vi snart se kommer att bli precis tvärt om i det åldrande företaget...

Så blir företaget en ung vuxen

Makten har flyttats till marknads och säljavdelningen. Ansvaret har blivit större än auktoriteten. Företagsledningen styr organisationen (?), jo detta kommer att ändra sig....

Nu har företaget blivit vuxet, företagsledningen har dynamik och initiativ. Här kan också ett förändrat ledarskap förändra beteendet i organisationen. Ofta behövs konsulter utifrån och många ledningar inser detta.
Kreativiteten har avmattats, nu är företaget egentligen "könsmoget" och borde föda barnverksameheter, eller som jag brukar säga; sjösätta jollar.
Nästa steg är Aristokrati, då når medarbetarna personlig framgång genom att undvika risker. Likviditeten är god och resultatet överträffar förväntan (vilket säger en del om förväntningarna).
Så går tiden och organisationen börjar bli motsatsen till det växande företaget. Man har gått från varför och vad till hur och vem. Medarbetarna är anställda för sin personlighet, trots sin insats. Allt är förbjudet som uttryckligen inte är tillåtet och möjligheter ses som problem.
I morgon fredag avslutar vi veckan med slutet på organisationen...
(Foto: Stafan Ehde ©2006)

Två saker vet vi...

Att vi föddes och att vi skall dö, detta gäller även levande organisationer...

Så har hela organisationen rullat in i ett byråkratiskt kvarnhjul, nu ligger makten hos ekonomer och jurister. Auktoriteten är större än ansvaret och ledningen rår inte på organisationen. Allt styrs av tröghetslagen och en förändring kräver ett systemskifte. Det pågår ett politiskt maktspel och allt präglas av ett vinstintresse. Här hänger grundarnas bilder i styrelserummet, de ser lika bistra ut som verksamheten känner sig.
Så är det dax att lägga sig ner och dö... (eller ta vara på de delar som ännu funkar)

Men som avslutning på veckan kan vi inte lägga oss ner och dö, hur skulle livet se ut om vi levde det baklänges?

I want to live my next life backwards:
You start out dead and get that out of the way.
Then you wake up in an old age home feeling better every day.
Then you get kicked out for being too healthy.
Enjoy your retirement and collect your pension.
Then when you start work, you get a gold watch on your first day.
You work 40 years until you're too young to work.
You get ready for college: drink alcohol, party, and you're pretty much a free spirit.
Then you go to primary school, you become a kid, you play, and you have no responsibilities.
Then you become a baby, and then...
You spend your last 9 months floating peacefully in luxury, in spa-like conditions - central heating, room service on tap, and then...
You finish off as an orgasm.
I rest my case.

(Stulen på nätet)