Kommer just hem från ICEHOTEL i Jukkasjärvi, hade den stora
äran att få intervjua Yngve Bergkvist, grundaren och VD för verksamheten.
Vi producerar en film om kreativitet som skall släppas på
Kunskapsmedia i februari 2010.
När Yngve köpt gamla pensionärshemmet i Jukkasjärvi för att
driva värdshus gick det bra, på sommaren. När vintern kom blev det tomt och som
han säger själv, – Jag såg bara mina egna fotspår i snön.
Så ringde han turistchefen i Kiruna och frågade vad han
skulle göra för att få turister på vintern men rådet var kort och kärnfullt,
STÄNG!
Men han gav sig inte, ringde igen och frågade om det inte
fanns något han kunde göra?
Svaret blev något längre, – Jukkasjärvi är en mörk kallhåla
som ingen vettig människa vill åka till. I det svaret hittade Yngve sin
möjlighet, om
inga vettiga
människor vill åka dit så måste det finnas andra, som inte var vettiga. Mycket
riktigt, ju längre bort han ringde ju mer exotiskt verkade Jukkasjärvi bli.
Ishotellet kom till då de inte hade plats för en övernattande grupp och de fick
sova i en stor igloo. Resten är historia som man säger. Om ett par veckor skall
ishotellet öppna så aktiviteten var stor. Vi filmade en del av uppbyggnaden och
jag såg vilken potential det ligger i det förgängliga. Varje år smälter
hotellet och varje år skall det byggas upp igen. Vid varje uppbyggnad kan man
göra saker helt annorlunda. Detta är något många verksamheter skulle behöva
göra, smälta ner och återuppbyggas. Eller?
Det kan i alla fall vara en bra mental övning som
kallas Ishotellet, smält ner verksamheten och bygg upp den igen, hur
skulle ni göra då?