X2000 en tisdag morgon, han sitter med sin laptop öppen redan innan
tåget startat från Centralen 06.38
Kortleken av powerpointbilder flyttas om och om igen. Han dubbelklickar
på en bild, ändrar texten från BÖR till SKALL, för säkerhets skull
lägger han till tre utropstecken. Märkligt med den stillhet som omger de
tre utropstecknen. Jag undrar hur han tänker presentera bilden, sakligt
och lugnt, eller tänker han faktiskt skrika? Det som slår mig är vilken
betydelse powerpoint har i managementkulturen. Förändringsarbete,
visioner, missioner, projektledning, uppföljningar, redovisningar,
resultat, dagordningar, allt presenteras med powerpointtexter. Varje dag
i tusentals rum stavar sig intelligenta hjärnor genom bullet efter
bullet, eller om vi översätter ordet till svenska; SKOTT!
Skott riktade mot våra hjärnor, men når de fram? Hur ofta tråkas vi till
döds av att kunna läsa det som skall sägas strax innan det sägs och
dessutom utan någon som helst inlevelse?
Where is the Power and Where is the Point?
Vad vill mannen på tåget nå med sin resa till en annan stad för att
prata mot eller med sina medarbetare? Han har säkert gått upp halv fem
för att komma med fakirtåget, han känner säkert att missionen är viktig,
han kanske är karismatisk, han kanske är så kunnig inom sitt område att
alla lyssnar intensivt på vad han har att säga. Men rent statistiskt är
risken stor att att han inte tar kommunikationen på allvar. Att leda en
verksamhet kräver kunskap och förmåga att få andra att arbeta i rätt
riktning. Vi människor är känslovarelser och det är känslor som får oss
att GÖRA, att PRIORITERA. En högt uppsatt chef bad om lite coachning i
Juni, hon skulle köra två dragningar med sin personal och var lite
nervös. Det första hon gjorde var att visa mig en hög powerpoint bilder
som hon förberett.
– Kast bort dem! Föreslog jag, hon tittade på mig som om jag sagt något
skamligt. Jag såg och kände att hon stod vid ett stup och vacklade,
skulle hon våga kasta sig ut utan powerpoints? – Kör en film som visar
hur blinda vi blir inför det vi ser varje dag, låt dem diskutera det och
berätta historier som du berättat för mig om kundreaktioner…Kör
interaktivt.
Hon vågade och efteråt tackade hon mig för att hon genomfört det första
mötet där hon verkligen såg sina anställda på ett stormöte och känslan
var tydligen ömsesidig.
En stor bildskärm på väggen riskerar att ta bort fokus från det
väsentligaste syftet med att ta fakirtåget till en annan stad, MÖTET.
Det blir gärna som läkaren som stirrar in i dataskärmen och säger till
patienten (eller dataskärmen?), – nu skall vi se hur du mår…