Varje gång jag sätter mig i
glasfiberlådan förundras jag
över det äventyr en timmes motionpaddling kan bjuda på. En timme på ett
vatten
som sakta fryser till is inför mina ögon eller att jag befinner mig i
vägen för
en eka som inte planar ut. Men i huvudsak är min timme i kajaken ett
äventyr i
min huvudsak, det vill säga en mental resa. Den kan vara nog så
spännande.
Vi paddlar oftast från A till A,
oberoende om det är lång eller kortfärd.
Min resa från A till A blir trots sin cirkelrörelse en
utsvävning i okända vatten.
När paddeln skär som bäst och min kropp har slutat värka
försvinner jag i tankar som närmast kan likna en slags meditation. Det
är den
rörelse som lockar mig ut gång på gång. Ett grått vatten en iskall
novemberkväll hjälper mig att absorberas i den egna hjärnan. Rörelsen på
vattenytan hypnotiserar i sin oförutsägbarhet, kajaken finns över huvud
taget
inte, den är helt genomskinlig.
Låter det flummigt? Kanske det är ensampaddlarens prioritet
att uppleva detta, kanske är detlättare att sjunka in i paddlet istället
för pladdret…
Att paddla i grupp må vara säkert och socialt, men jag
behöver min stund på jorden, den stund då ingen avbryter. Det är där jag
ofta
löser problem på ett annorlunda sätt.
Många hävdar att de får idéer när de sitter i bilen eller
står i duschen. Kajaken har både och, vattnet och rörelsen. Det är i
rörelsen
du kan låta tankarna flyta (ursäkta metaforen), du drabbas av Flow
[1].
Flow är ett tillstånd som kan beskrivas som att du blir ett med det du
gör.
Istället för att du paddlar kajak, så är du kajak. Bergsklättraren som
är helt
inne i sin uppgift blir ett med berget. Flow är ett underbart tillstånd
som får
dig att växa som människa därför att tiden och rummet försvinner, du
glömmer
dig själv och därmed blir du också något större än det som kroppen
inrymmer.
Låter det flummigt? Fråga idrottspsykologerna, de vet att den idrottsman
eller
kvinna som kan programmera sitt Flow har större chans att lyckas än den
som
undrar hur han ser ut i nya skorna. Du kan således medvetet försätta dig
i det
mentala tillståndet som ligger mellan vakenhet och sömn, därmed öppnar
du
möjligheten att programmera ditt undermedvetna. Eller ännu hellre, det
är när
du pendlar i det smala band mellan medvetenhet och dröm som du kan hitta
de
ovanliga lösningarna. Enligt Matti Bergström, professor och
hjärnforskare,
består vår hjärna av en tunn skorpa som kallas det medvetna, kunskapen.
Under
detta finns ett enormt innandöme som är det undermedvetna, där finns det
oförutsägbara,
som jordens inre glödande massa. När du befinner dig i ett smalt band
mellan
kunskapen och innandömet kan din lösning poppa upp. Du har säkert
upplevt detta
precis innan du skall somna, plötsligt sätter du dig upp och har det!.
Kajaken är en perfekt plats för mig som inte har ro att lägga mig på
sängen för
att bara försöka ”meditera”. När jag försöker somnar jag, om det av en
händelse
skulle vara tillräckligt tyst. Jag har helt enkelt svårt att bara sitta
still…
När du paddlat tillräckligt länge så att bålrörelsen och
paddeln går som ett urverk, då är det dags att stänga av det du gör och
titta
mot horisonten och låta tankarna fara.
Snart är du i mellanlandet och jag har i alla fall aldrig
somnat när jag paddlat, däremot har jag blivit skrämd av en säl eller en
lågt
flygande ribb.
Den enklaste metoden att snabbt komma i Flow har för mig
varit att paddla på kvällen, under blå timmen eller kalla vinterdagar då
ingen
är ute på havett. Soliga eller vackra dagar stör mig med alla intryck,
ögonen
njuter för mycket av vattenreflexerna, vrålande tvåtaktare gör mig lika
stressad som mygg och verkar dela samma säsong. När dina tankar far, låt
det
ske, plötsligt har du kommit tillbaka till ditt fysiska A, men resan har
gått
via B.